Det mest Beata som jag vet är mina fyra kusiner! Två som är runt min ålder som är på mammas sida, och två små kusiner som är på pappas sida. Man blir självklart så otroligt glad när man sitter och tittar på sina kusiner. Speciellt på de små. De har ju inte några problem, inte några jobbiga saker som de går runt och bär på.
När de ler mot mig och vill sitta i mitt knä eller bara vill leka med mig så kan man inte låta bli att le. Jag älskar dom över hela mitt hjärta. Alla barn älskar jag, finns inget finare än småttingar.

Även om allt gör så förbaskat ont inombords så läker såren genom tiden. De som läker är att vara nära de som betyder mest för mig. Man blir lycklig för stunden inombords. Även om allt är jobbigt bakom mig.

Vill fortfarande säga tack till er som står vid mig och stöttar mig! Även om jag är besviken på att vissa inte stöttar mig som jag hade hoppats på. Men jag är lycklig för de FÅ som står vid min sida. Går inte att beskriva på mitt språk hur mycket jag älskar er!