Har precis satt mig till rätta. Den vita filten har fått krypa upp i mitt knä. Sätter på TV:n som vanligt när jag har datorn framför mig. Låter Kent spelas med låten VinterNoll2 och låter läpparna röra sig i samma takt som Joakim Bergs ord. Mår lite sisådär för vet verkligen inte om jag vill åka iväg. Resan börjar ju trotts allt imorgon. Den viktigaste personen har jag inte fått ge en hejdå kram till. Jag känner mig hemsk..

Läser en bok. En gul bok med en liten blond pojke som befinner sig på bokens framsida. Himlen finns på riktigt. Jag gråter hela tiden till den, så sorglig men ändå mysig på något konstigt sätt. När man väl börjar läsa boken så går det inte att sluta läsa den, man blir så inne i bokens handling. Tårarna börjar skapas när man väl tänker på boken, familjen som har det svårt.

Får nog gå och lägga mig nu. Måste vakna runt nio tiden, ska möta upp min väns mor för att få tillbaka min mobil laddare.

 

En sak till innan jag lägger mig i sängen. Min vän fyller år idag, 20 år. Grattis finaste vännen!