Jag är glad för de få jag har. Men jag är ändå ledsen för jag har så lite. Är glad för det lilla jag har, för en dag kanske jag står ensam med rödsprängda ögon i mörkret utav saknad och sorg. De rödsprängda ögonen svider tillslut för man inte orkar gråta mer och man inte kan hålla uppe ögonen för man har gråtit sig till sömn. Jag kan gråta för så mycket, både bra och dåliga saker.

 

Men just nu är jag bara tom.