Liten lillebror


Ett fint citat.

Jag vet att det har regnat mycket och det kommer antagligen att fortsätta sen efter några dagar. Men jag brukar tänka att alla regndroppar är för dom som inte kan gråta, inte vågar och för dom som har så mycket gråt inombords att det skulle komma ut i floder. Men att man inte vill släppa ut tårarna. Så visst blir man blöt, och önskar att det blir sol. Men jag brukar tänka att det är mina tårar som faller ner, för jag vill inte gråta.
Men snart så simmar vi runt överallt i Sverige om det inte får vara sol i några dagar.

Citat av; Sanna min granne.


Krasslig.

Känner mig rätt så krasslig. Krasslig och ständigt trött.

Solen har varit med oss idag som gjorde en lite piggare, vilket kändes underbart. Lillebror som är 2 år och 2 månader fick springa ut på gräsmattan och sparka på den runda blå gula fotbollen.
Efter att jag tvekat en stund för att visa mig ute i den vilda världen. De nakna, vita ostadiga benen visar sig ute i solen. Känslan av att gräset kittlar en under fötterna var en skön upplevelse och barnet kröp fram ur den lilla kroppen jag lever i. Efter ett tag så kommer en rysande vind som smeker mina nakna ben, en härlig känsla.

Att försöka avsluta dagen blir en varm kopp blåbärssoppa. Barnet är hemma igen!


Allt måste vara perfekt..

Det händer oftast att människor ryker ihop någon gång. Man kan inte vara vänner hela tiden, tyvärr.. I mitt mående så sätt inte mig emellan. Ja, jag vet att jag blivit stor. Stor nog att säga mina egna åsikter.

Kan inte allt lugna ner sig, bli fred mellan allt och alla?
Ingen mår bra utav det här. Alla behöver ha varandra utan att börja tjafsas.. Men verkar inte som ingen vill det eftersom ni vill ha det här dramat.
Jag mår verkligen sämre utav ert tramsiga bråk.

Jag vill fly.
Komma ifrån allt.
Försöka undvika.
Inte komma för nära.
Men jag vill inte vara ensam..

Varför ska allt vara perfekt? Det är en fejkad glädje.. Jag blev född till den människan som jag är idag. Vet ni vad? Jag är riktigt stolt över det. Utav alla människor så finns jag ibland dom, jag fick livet. Acceptera mig för den jag är.
Om gråten kommer för nära, jag känner mig svag eller om jag bara inte orkar dagen mer så låt mig gråta. Låt mig bara vara ifred. Det är inte mitt egna fel att livet har blivit så här snett. Eller hur? Jag är inte så stark som ni tror.

Är man inte glad så är man inte det. Man behöver inte vara glad hela tiden. Det är okej att känna!


Min mor

Nu har jag ordnat så att man kan klicka sig vidare till min mors sida.
Kolla via bilden så finner du min mors sida. Ringen runt länkar så finns hennes sida..


Fina vännen.

I kväll så ska en speciell vän få sova hos mig för första gången. Hon är en utav dom som är riktigt speciell för mig. Men varför..? Hon känner precis samma sak, min vän lever i en sorg. Precis som jag.
År 2007 så förlorade min vän sin älskade mor. Så min kompis förstår lite hur jag känner mig. Därför är hon så speciell!

En kväll med leende på läpparna. Jag mådde bra för stunden. Den lilla stunden min vän var här. Jag kunde tänka på annat.


Ska jag skratta eller gråta nu..?

Sitter vid datorn i soffan. TV;n står på kanal 3 och de visar Michael Jackson. En massa dokumentärer och filmen de gjorde efter hans död. Imorgon, den 25;e Juni så har vår KING OF POP varit död i tre hela år.
När jag tänker på det så kommer tankarna upp. Min lillasyster har snart varit död i ett helt år. Ett helt år.. Känns som det varit längre. Känns som jag fått kämpa utan min lillasyster i 10 år minst. Åren går snabbt, ett år går snabbt och ett liv avslutas rätt snabbt..
Min syster och jag stod varandra nära. Vi var bästa vänner. Hon var den personen som höll hemligheterna tyst för sig själv, de hemligheterna jag berättade. 14 år..

Kära 14 åriga lillasyster.
Älskar du mig?
Tänker du på mig?
Saknar du mig?

När jag kollar runt på Internet inom insperation så skriver en kille till mig. För han hade en sån fin gammal stege som sängbord. Efter jag hade kommenterat killens bild så slänger han iväg ett meddelande på Facebook.
Tillslut kommer han in på mitt efternamn. Efraimsson. Han skrev att han känner igen det. Tillslut börjar jag fråga lite frågor då. Men tillsist vågar jag skriva min lillasysters namn. Min lillasysters namn.. Och han kände igen hennes namn mer och berättade att han befann sig på fordonet. Fordonet som åkt över min lillasysters kropp.

Vad ska jag göra nu? Skratta eller gråta..?

Regn.

Regnet som piskar mot marken. Regnet som skapar små pölar lite här och var. Regnet som gör så att de slemmiga otäcka djuren vågar sig fram längst gatorna. Men jag gillar det på något sätt, att sittaoch titta ut genom fönstret och se när regnet faller ner mot våran jord. Luften blir otäckt frisk så att det är läskigt att andas. Man känner hur frisk luften egentligen är när det regnar. Vilket det gör nu. Sommar + Regn = Svensk sommar.


Vem är jag egentligen ?

Jag heter Joline.
Har fyra syskon, var av att jag är äldst. Men tre utav mina småsyskon är vid liv. Åldrarna mellan 2-17.
Ibland känner jag mig gammal i kroppen, men samtidigt väldigt liten. Jag känner mig rätt ensam, vet inte varför.
Jag tycker om att få varma och långa kramar utav de jag tycker om.
Jag är rädd för att bli bortglömd eller bli kvar lämnad.

Hjärtat som jag har innuti mig är rätt ömtåligt, så det händer väldigt ofta att ögonen samlas av tårar som sedan rullar nerför mina rosenröda kinder.
Mitt liv är lite upp och ner, går som en karusell. Ibland kan svängarna jag får vara roliga och härliga. Men samtidigt så kan de vara tuffa och läskiga.
Min bästa vän förlorade jag 2 Maj 2010, min morfar, 57 år.
Min andra bästa vän förlorade jag 9 Oktober 2011, min lillasyster, 14 år.

Jag är en snäll person, kanske för snäll. Hjälper oftast andra mer än mig själv, för jag gillar inte att se andra lida. Som person lyssnar jag på andra och kan ibland glömma bort mig själv.
När jag håller i en kamera blir det som om jag får hålla ett nytt liv. Kan nästan inte sluta fotografera när jag väl håller i en kamera.
Min mor blev sjuk år 2010, blev inlaggd på sjukhus och jag fick ett stort ansvar. Ta hand om min nyfödda lillebror.

Jag försöker stå på benen varje dag, men jag är inte en stark person som folk säger till mig. Jag försöker vara stark så gott som det går.

Hjärtslag.

Hjärtslagen känns annorlunda. Slagen som får mig att undra om du finns med mig eller inte.
Mitt hjärta slår för varje dag, men magen gör ont. Jag bar på en smärta. Smärtan som får mig att gråta eller bara att tänka.
Ibland då jag får den värsta smärtan så känns de som att något hugger till. Kanske är det du? Kanske är det något som du försöker säga? Om det är något som är på tok, kan du bara inte visa det istället för att göra mig illa?
Eller det kanske inte alls är du.. Det kan vara smärtan av saknaden i bröstet och magen.