Idag har de gått hela 363 dagar, om två dagar har de gått 365 dagar och de är alltså ett helt år sedan min lillasyster lämnade mig och min familj tomhänta. Min egna lillasyster. Endast 14 år.. 7 månader.. och 12 dagar gammal..

Fyfan!

Om Gud nu gett os livet, varför har han då gjort så vissa får de så svårt.?

Min egna lillasyster som gav mig en sorg, en sorg över henne. Jag gråter varje dag, fejkar mycket utav min glädje för vill inte få förfrågningar om hur jag mår. Speciellt så gråter jag extremt mycket för jag vet att du inte kommer få se, hålla, känna huden, känna doften, se på små detaljer eller få säga mitt första barns namn..

Lillasyster, jag saknar dig så. Saknar allt med dig. Din doft. Den där äckliga parfymen som jag är allergisk mot som låg som en tät dimma runt din hals. Dina konstverk du själv skapat. Eller hur du sa mitt namn och bad mig göra saker med dig..

Våran relation tog slut den 9 okt 2011, klockan 20:30..

Et litet foster som sedan förvandlas till ett barn. Som sedan ska lära sig allt som finns här ute i världen. Du var så fin, du var så vacker, du var så underbar men samtidigt kunde du vara bara sjukt irriterande..
Idag saknar jag ditt skratt, sättet hur du retade upp mig och hur du fick mig att le. Eller sättet som du gjorde när jag fattade ingenting när du förklarade så dåligt för mig, när det egentligen snurrade till inuti mitt huvud.

Du lärde dig så mycket som du hann med i livet. Det var inte alls länge du var med mig på jorden. Du ville ha ett par vingar och lättade på fötterna och försvann din väg.
14 år, 7 månader och 13 dagar.
Vad hände..?

Tänkte att jag ska skriva en snutt om min syster. Min lillasyster som bara blev 14 år, 7 månader och 13 dagar gammal. Tiden vet jag inte hur många minuter och timmar, men mamma har koll på det mer än jag. Jag tänker inte säga hur min lillasyster dog. Iallafall inte än, säger bara att min 14 åriga, 7 månaders och 13 dagar gamla lillasyster gjorde en suicide. För folk som aldrig har hört ordet suicide så är det självmord på Engelska och jag är inte direkt redo för att dela med mig än vad som hände med henne.. För jag vet faktiskt inte allt. Vilket är sjukt sorgligt.

Jag kommer se henne åldras, hon kommer aldrig vara med och få hålla i mitt första barn. Det tar kol på mig och får mig lätt att gråta.. Jag orkar inte, det kommer bli svårt med det första och det vet jag redan nu. För min syster kommer inte finnas där och det gör ont..