De personer som sårar, går bakom ryggen eller helt allmänt snackar bullshit om mig ni är inte värd att gå utanför dörren. Tyvärr..

Denna dagen har faktiskt varit jätte jobbig. I tänkarna har min syster bollat runt medan Nicklas också funnits inuti huvudet. Har bara helt plötsligt gråtit ut på lektioner och sen blev jag hemskickad för jag sa att jag inte klarar av mer i skolan, vilket gjorde att min mentor ville att jag skulle hem och försöka vila upp mig..
Vilket jag inte alls har gjort. Jag har gråtit, varit så förvirrad, blir sårad utav så kallade 'vänner' och jag är tydligen en patetisk syster åt mina små syskon. speciellt till min döda lillasyster..

jag har fejkat en massa leenden, en idag gick det verkligen inte att fejka ett enda..

Jag blir så jävla trött på alla dessa människor. Skäms ju för fan att ens att ha kött och blod! Att ni ens skriver 'ah, vi vet att Nicklas Hocker är död' tror ni de är så jävla roligt att se de? Tänk om man visserligen vore 'vän' med en utav hans släktningar på fb utav ett misstag för man ska ha så många vänner som möjligt här på fb. Vad tror ni Nicklas anhöriga känner sig då? Det har verkligen inget att göra med att 'jag känner inte honom, så vad gör det?' det hela handlar om respekt.

Ja, för snart ett år sedan gjorde min 14 åriga lillasyster nästan samma sak. Hon gjorde också en suicide. Tror ni jag skulle tycka de var roligt att ni skulle skriva så om henne? Nä, för det krossar ens inre! Men man måste fan vara stark, ha ett leende på läpparna, och alltid bara skratta för att folk inte ens ska titta snett på en för man måste bara vara så jävla glad hela tiden.

Många tyckte om Nicklas för den han var, hans musik eller bara sin egna kärlek som kunde vara VAD SOM HELST! men ni personer som ens skriver sånt här.. Alltså ni skämmer bara ut er själva. Det har hänt en allvarlig sak här, och även om man inte känner personen ska man visa respekt till personens anhöriga. För hur skulle du känna dig när ert syskon, barn, kusin, förälder eller kanske en vän skulle göra en suicide och ni läser något sånt här, hur skulle ni känna er inombords.? Tänk lite innan ni skriver ut något dumt på fb. För alla kan se, man har ingen aning om vem man är 'vän' med på fb. Ni kan hålla det för er själva, för även de personer som förlorat en familjemedlem får ont imon sig när de läser de här. För jag fick ont i magen när jag fick reda på första dagen då Nicklas hade lämnat sitt hus.. Tänk er för!

Nicklas nu när du befinner dig på samma plats som min syster, krama om henne från mig!

Jag kan lät bli aggressiv och det kan hålla på i några timmar om jag har tur. Ibland kan det hålla på i en hel dag och just nu har jag varit aggressiv hela dagen. Känns som om det aldrig slutar..

Om ungefär två timmar sitter jag i en stol för att trycka igenom en kanyl i läppen, för ett smycke ska få sin plats på min kropp. Min första piercing ska få göras idag.
Hela veckan har det pirrat i magen. Men nu känner jag ingenting. Ge mig pirret i magen igen! Så jag får känna att jag lever!

Jag ligger i min mjuka säng, under det lätta täcket som bär på det lila överkastet. I min säng har jag min bok, som jag skriver ut mina känslor och allt i som jag inte alls delar med mig utav.
Utanför mitt fönster så hör jag binder susa igenom alla regndroppar som piskar ner mot mitt fönster. Jag kan föreställa mig hur frisk luften är på utsidan och jag vet att höstdoften är inne.

Innerst inne i magen så mår jag fortfarande dåligt, och de handlar om allt. Allmänheten och sen har jag fått någon otillämplig bakterie inne i mig som fick mig att stanna hemma från skolan. Vilket betyder att jag spenderat så mycket tid i familjens olika sängar.
Mamma och pappas säng, min säng och mina småsyskons sängar. Själv gillar jag bäst att ligga i min lillebrors säng (12 år) för han har den finaste sängen och jag får vara där uppe, nära köket sen är madrassen i hans säng helt underbar. Händer oftast att jag lägger mig i den efter skolan och sover i några timmar..

Godnatt.

Min absolut favorit plats är i min säng. För att jag då kan lägga mig under täcket, sluta ögonen och ta några djupa andetag. Då man blir avslappnad i hela kroppen och jag kan bara sova bort allt för stunden.
Älskar att ligga där, ensam, ska vara helt tyst i rummet och det enda man ska höra är fåglarna utanför.
Det är min favoritplats!

När man var liten, satte sig och tittade på den nya filmen om en liten blå utomjording som blev adopterad som hund utav en liten flicka. Den här blåa utomjording som ansågs som en hund hade nu fått en familj, eller o'hana som de säger i filmen. Den lilla flickan som stod fast vid sitt beslut hade långt svart hår, fina bruna ögon, små händer och var väldigt envis. Flickan hade inte alls några vänner och bad till den fallande stjärnan att hon ville få en ängel, som skulle vara en fin och snäll ängel.
Då hennes storasyster hörde det utanför dörren och tog beslutet att hon skulle få en hund. Den fallande stjärnan var inte alls det hon trodde att de var, utan det var utomjordingens skepp som störtade utanför hennes fönster.

Flickan är vid namn Lilo och hennes hund fick heta Stitch. Vilket hon älskade honom även när han visade sig som en utomjording! Utomjordingen Stitch var ett experiment nr 626.

Lilo & Stitch är världens bästa familj. Aloha!
För er som inte alls vet vad O'hana betyder så är det ett utav mina favorit ord!! För det betyder så otroligt mycket för mig!!
O'hana betyder familj, familj betyder ingen lämnas utanför, eller blir bortglömd..

Jag har inte fått en endaste blund inatt. Tankarna har surrat fram och tillbaka inuti mitt huvud. Frågor om min syster går runt i mitt huvud hela tiden. Men jag vet att jag aldrig kommer att få ett ärligt svar. Vilket kan knäcka mig..

Så som inatt. När jag kom hem runt två -halv tre så la jag mig i sängen och sen fick jag en panik attack utav tårar. Och jag kunde inte sluta. När jag väl börjar gråta över något som betyder för mig så kan jag inte sluta gråta, får någon krampaktigt känsla i magen, rullade runt i hela sängen och skrek allt vad jag kunde i en kudde. Nu är ögonen röda och uttorkade utav mina tankar och alla tårar som rullat ner från min kind.

Jag är besviken på så mycket. Men vet nu exakt vart jag har personer. Vart jag vill ha dom.. Vill inte ha en bästa vän, inte ha någon så speciellt nära mig eller låta någon komma på mina svaga punkter igen. Bättre att dela med sig utav filmen istället för att berätta för de som en dag kommer sticka kniven i ryggen på mig.

John Blund glömde mig. Hade han ingen ork att ta svängarna förbi mig..?
Eller är jag bara frustrerad för allt det jag får upp i huvudet.

Nu har jag legat sisådär 12 timmar i sängen och varit klar vaken. Jag orkar inte, vill kunna sova och inte vara

Inte haft en såhär underbar kväll på längesen!
Nya människor, underbar kväll, god mat, inga dumma samtalsämnen och bara njuter utav kvällen!
Alla hjälpte till och det blir en underbar stämning om man bara har roligt tillsammans! Har inte alls umgåtts med folket här. Bara två utav dom och vi hade otroligt mysigt!
Nu mår jag bara bäst! Imorgon kommer jag nog vakna med ett leende på läpparna!

Att jag skriver på min blogg att jag vill ha hjälp. Då menar jag klart inte att jag behöver psykiskt vård. För jag är verkligen inte psykiskt sjuk.
Den hjälpen jag bara har krävt och strävt efter är om kärlek och omsorg. Inte något tips hos social eller psykhem..

Tack för mig.