bild
Jag ångrar ingenting i nuläget, för nu är jag äntligen lycklig och försöker tänka positivt. Även om skiten kommer upp i huvudet så tänker jag på han jag nu är kär i, för jag mår finast då.
När vet jag att man är kär?
Jag är väl mer kär i min familj än att kära ner mig i någon speciell person. Även om de skulle varit otroligt fint att ha någon vid sin sida då man kan dela sina bekymmer, hjälpa varandra, mysa, prata hela tiden med små texter som du skickar med din telefon, berätta hur mycket du älskar personen, göra små betydelsefulla saker som egentligen har en betydelse för en själv och sist men inte minst somna in i varandras famnar. Vilket jag egentligen skulle vilja ha med någon som inte bryr sig om hur jag går klädd, osminkad, min höga röst, mitt gnäll, och min sjuka humor.. Men de är bara till att hitta personen, om man nu har ork till att leta. Som alla andra tusentals ungdomar håller på med. Vilket jag inte har tid med, jag ska helt enkelt låta de bara vara som min mamma säger. För det var så hon gjorde då hon hittade mannen i sitt liv, min pappa! Jag får helt enkelt följa mammas ord. Eftersom jag inte orkar att leta efter en person.
Mamma har alltid rätt.. Jo, jag vet det men vem orkar lyssna på sin mammas tjat. Eftersom jag inte är direkt så desperat som mina vänner med att hitta den rätta så lyssnar jag på mamma och låter singel livet ta över, jag trivs jätte bra! Det är trotts allt min familj som går mig på nerverna medan jag kan inte kan fly ifrån dom. De är sånt en familj är till för, jag älskar er.
Mamma -förlåt för allt smått som irriterar, att jag glömmer saker. Så som att städa, hjälpa till i köket eller att passa de små när du faktiskt behöver vila! Älskar dig fina du!
Pappa -förlåt för allt problem jag ställt till med och att du blivit så arg över att du varit så orolig över mig. Men jag älskar dig, speciellt våran humor som vi har tillsammans. Alla barn i hela världen säger 'jag har den bästa pappan i världen' men jag har helt klart världens sjukaste, roligaste, finaste, skratt retande pappan i världen och jag älskar dig tills vi går i sär i himlen..
Småsyskonen -ni är underbara, vi har jätte roligt tillsammans och jag älskar er. Vill inte att något ont ska hända er. Ni ska finnas kvar i hela mitt liv!
vill bara drömma mig bort
FÖRE / EFTER
En sådan här på önskelistan i min röda tråd som symboliserar livet.
Ängeln.
Jag känner mig som en ängel ibland då jag mår som värst. Att vara utan sin syster som har förvandlats till en ängel snabbt uppe i himlen och bara lämnade mig med tomma händer. När ens syster har fått sina vingar läkta datumet 9 oktober 2011. De var hennes tur enligt Gud att hennes vingar skulle bli läkta så hon kunde få ett nytt hem ovanför molnen. Då Gud lät mig stanna kvar med mina vingar som fortfarande är brutna, trasiga och många fjädrar har försvunnit när jag landade i mina föräldrars famn. Menar verkligen inte att jag föddes olyckligt, det som jag menar är att när man föds så ger Gud en gåva till ens föräldrar då man blir en familj. Att man trillat ner från himlen för vingarna bröts i tu när man flög in i den kraftiga vinden. När vingarna läks ihop igen så är man redo för att lämna allt och flyga upp till himlen igen.
Jag får precis som alla andra vänta tills våra vingar läks ihop igen. Vissa har bara några dagar vid födseln eller att man har levt ett liv där man får träffa ens barnbarns barn..
Men bort från alla tankar i huvudet så umgås jag med mina kusiner. Ska sova ännu en natt till hos dom. Eftersom jag är ett litet Harry Potter freak så ska vi ha vara vaken hela natten för att kolla på min prins Mr. H Potter! Självklart så väntar jag fortfarande på mitt brev från Hogwarts.
Han gör mig lycklig utan orsak.
Ingen ork i den kropp jag har..
Att leva i kroppen som jag har tar rätt mycket på krafterna...
Favorit.
Jag är inte hon som gillar att läsa så överdrivet bloggar. Men jag har fastnat vid en speciell blogg, Josefine Andersson heter denna flckan som är 18 år och gillar sådant som jag gör. T.ex. Ben&Jerry's, mörk choklad, foto, Kent och Håkan Hellström. Bortsett ifrån det så har denna flicka lidit utav anorexi, men är nu fri ifrån denna sjukdom.
Josefine Andersson kommenterade faktiskt här om dagen i ett utav mina inlägg då jag inte kunde låta bli att le för jag blev så glad. Favorit bloggen enligt mig har Josefine, och jag kan inte slita ifrån mig din blogg, dina texter, bilder eller dina gammla inlägg! Crazy..
Vill du besöka denna flickans blogg klicka dig vidare
här !
Askungen.
Sätter på en film innan jag ska gå och lägga mig. Det blev Askungen och jag drömmer mig bort i filmen. Ungefär att jag ska vara sagoprinsessan Askungen. Hon som jobbar och sliter för sin styvmor och styvsystrar. Men blir balens vackra ljus. att få den prinsen som hon sedan gifter sig med och har det underbart. Små talande möss och fåglar som hjälper henne med det mesta.
Jag skulle faktiskt vilja ha ett sagolikt bröllop, om jag nu gifter mig. En vacker kyrka, fåglarna ska kvittra, solen ska lysa igenom den vackraste fönster rutan i kyrkan som ska vara ett täcken på att min lillasyster i himlen är med mig, en stor härlig klänning som Askungens är, de närmaste ska enabrt få vara med som stöttat mig igenom mina år och fin musik som ger mig rysningar längst hela kroppen.
Men det jag inte fattar.
Om prinsen letar efter flickan som tappade sin sko,
skon som ska passa på hennes lilla fot.
Varför tappade hon den då.?
Om den då passade hennes fot.?
Förvånad och kanske mer ledsen.?
Kalaset är igång och sen kommer programmet Så mycket bättre på TV4. Alla sjunger den låten de valt att sjunga på Maja Ivarsson's dag. Den blonda lilla rock tjejen med en snygg hes röst som ger mig en lite rysning längst min arm. När det är dags för Olle Ljungström's tur att ta ett stadigt grepp om stativet för att sjunga den låten han valt, så säger många i släkten att min pappa är lik honom i sättet. Vilket jag inte alls förstod hur dom tänkte, då jag sa tillbaka vart ser ni ens likheten? Fick en spydig kommentar utav födelsedagsbarnet haha, men Joline du ser ju ut som en gris.
Det gjorde faktiskt ont i mig, ville faktiskt bara gråta eller ställa mig upp och skrika framför alla. Men det är inte så lätt när man har en liten del imon mig där jag faktiskt är blyg. Ja, det är sant. En del inuti mig så är jag jätte sårbar och vågar inte säga emot för är rädd att börja gråta framför personen/personerna. Visserligen skulle det varit skönt att få det gjort, men vissa säger att jag är för mycket med vissa saker så försöker hålla mig borta ifrån det.
En gris, ärlig.. Är det sant..?
Ligger i min lilla säng som luktar nytvättade lakan, ska nu slå upp min bok för att läsa något kapitel. Får försöka tänka på något annat än den kommentaren.. Imorgon upp 8.30 för att få se Julkalendern, dricka kaffe samtidigt och sedan ut för en promenad. Hoppas de blir längre än vad det blev idag, skulle varit så skönt.
Sätter i mina dreadlocks imorgon. WIIIIIE !!
Stressad.
Var ute och gick en promenad förut som sagt, med lillebror i barnvagn och den friska luften andas jag in. Känner mig faktiskt duktig som orkar gå så som jag gjorde idag. En långpromenad på 3.41 km på 36 minuter. Imorgon får det bli samma runda men då blir det nog att gå ensam, hoppas jag kan gå ännu mer bara då..
Alla i huset springer runt och gör klart det sista innan gästerna kommer och klampar in i vår hall för att slänga av sig de tjocka vinterjackorna och de varma vinterskorna. Maten ska till lagas alldeles strax, sen blir de glass (ingen tårta) och sen Lördags mys med de gäster som stannar kvar. Klä på lillebror som är två år snart också så han blir stilig inför alla. Själv har jag inte någon insperation till någonting.. En slarvig påklädd 17 åring med en snabb och enkel makeup blir nog bra ändå.
Familjen är lite stressad förutom födelsedagsbarnet som bara spelar TV-spel..
Ont i kroppen, och Julkalendern.
Har magont så att de skriker om de. Lyckades få ner ett knäckebröd med keso och tomat i magen. Var tvungen att äta något för att försöka dämpa på illamåendet. Håller på med maten som vi ska äta idag till middag och den tar flera timmmar att göra, någon Skånsk kalops och potatis till. Så maten blir klar runt 18.00-19.00..
Försöker att se glad ut medan jag har de onda i magen, känns som de är knivhugg i lungorna när jag andas också. Därför blev jag sängliggandes till halv ett och bara försökte lugna ner mig, alltså inte gripas av panik över lungorna. Har dock haft problem med lungorna innan då de gör så ont när jag andas, så är ju rätt van. Vet inte riktigt vad det är men det är alltid på höger lunga.
Är jätte taggad inför julkalenderna som börjar nu på Lördag och då får man ju öppna den första luckan! WIIIIIE!!!! Längtar så mycket för har fått en choklad kalender utav mamma. En sån fin med tomteen i släden och ljusbruna nallar på en ljusblå/vit bakgrund. 24 luckor och den ska bli tom på Julafton.
Vill så gärna ha en/två marsvins änglar som gör så jag inte känner mig ensam om nätterna, åh snälla låt önskan gå i uppfyllelse?
Tidsmaskin
Jag är så fast klistrad i en bok. Precis som om jag vore det fina frimärket på ditt kyvert. Kan inte släppa boken, inte slita bort boken från min han, jag kan inte ens gå till skolan utan boken. Att hitta en bok som betyder så mycket som gör mig helt paff, kan en bok ens vara såhär bra? Trodde jag aldrig! En bra bok för mig är bara de böcker som är verklighetstrogna och att jag kan sätte mig in som huvudpersonens roll som den har i boken. Det kallar jag för bok!
Snart är det dax att försöka släppa taget om boken för att få någon blund denna natten. Medan mamma sover med alla mina småsyskon, pappa sover i lasbilen för han jobbar, jag sover i mitt rum och min lillasyster sover i sin grav. Känns så tufft att alla är så utspridda vissa dagar.. Men vad ska man göra?
Spola tillbaka tiden, jag ska uppfinna tidsmaskinen..
Barn skrik och mående kring skola..
Utanför mitt rum hörs det skrik, barn skrik från mina små syskon. Syskon kärleken, den sortens kärlek då de slår löst så att man gråter i två sekunder och jagar varandra. Det växer en panik inuti mig för jag orkar inte höra mer. En fördel att byta till mitt gamla rum igen. Mina syskon kan aldrig sluta heller, jag sitter i mitt rum försöker att göra mina läxor så gott det går. Även om de säger att jag inte gör mina studier så blir jag ledsen inombords för jag känpar så att jag blir svettig i hårbotten. Kan bli så ledsen och arg på en milisekund om någon lärare har skrivit fel på min närvaro i skolan så jag nästan kan riva sönder mitt rum och förstöra allt de fina jag sparat.. Jag försöker, det gör jag verkligen. Dock så är det inte alls så lätt som man trodde. Att försöka hålla sig lugn är inte det lättaste, eftersom jag är så känslig emot allt. Oftast så väljer jag att sitta själv vid ett bord på lektionerna då jag ska räkna matte för att jag få ska kunna koncentrera mig till 120% och då läraren kan se att jag jobbar istället för att sitta och prata med någon vän. Eller jag har inte så många i skolan egentligen. Känner mig inte alls lika trygg eller säker i denna skolan nu som jag gjorde i början. Hjälp?
Jag blir galen, min mage bubblar utav att jag har så ont. Men jag vet inte vad jag ska säga direkt. Vill säga något, men ändå så inte alls. Mina tankar kring mina känslor, vet inte riktigt vad jag ska säga med dom för är så otrygg med det jag säger annars. Jag gråter ju så fort en lektion blir fem minuter frånvara när jag var inne på lektionen fem minuter innan allt startades på just den lektionen. Varför just jag? Ingen vet riktigt varför, men jag vill inte ens gå till skolan vissa dagar. De dagar jag är i skolan så blir jag snabbt illamående och vill bara kräkas..
Önksar att jag hade ett djur. Ett djur som var snäll mot mig och som kunde bli min finaste ängel. Ungefär som en vän, Jag skulle blivit så lycklig om jag fick välja ett eller två marsvin hos en uppfödare, min jul skulle faktiskt blivit så underbar om jag skulle fått ett kort där det står ungefär såhär;
'God Jul Joline. Vi har köpt två små pratglada djur till dig.
Två marsvin, och du får välja vilka du vill i den här kullen
(En bild på alla ungar i kullen)
God Jul önskar ***** och ***** med familj.'
Skulle blivit så glad.
Det är jag igen..
Jag behöver en vän.
Någon som inte springer sin väg.
Den vännen som gillar mig för den jag är..
Du kanske kan skicka mig en ängel?
Ja, den snällaste ängeln du har..!
Alarmet för mina p-piller går igång och jag orkar inte hålla på att ta dom mer, det är så jobbigt och jag mår riktigt illa när jag stoppar i mig den lilla tabletten i min käft.
Ledsen.
Jag vill bli vacker..
Jag vill bli fin..
Jag vill bli söt..
Jag vill vara nöjd med mig själv..
Men jag älskar mig familj.
Min familj älskar mig.
Twilight.
Runt 6 snåret så kom jag hem efter en lång dag i skolan +träffade ett par fina vänner som jag inte träffat på flera månader så hängde på dom när de skulle äta lite mat innan de skulle se den nya TWILIGHT filmen. Själv så tycker jag inte om Twilight så mycket eftersom det är bara för mycket. Allt är så konstigt och känner mig bara dum som lägger tid att titta på skiten. Men har sett alla andra filmerna förutom part 1 utav den sista filmen, sen blir det väl att jag och min mor sätter oss på någon bio salong för att titta på part 2. Får vara snäll mot min mor för hon gillar dom så. Själv så mår jag jätte dåligt för Twiligt var min systers favorit filmer, avgudade varenda scen, replik, miljö, rum, kläder, skådespelarna, och musiken. Hon älskade allt verkligen, men hon kunde inte slita sig ifrån att sitta och plugga in vart enda lilla ord de sa. Så irriterande, för hon kunde vart enda replik på både svenska och engelska. Skulle inte förvåna mig om hon verkligen kunde det på tyska heller, haha! Även om det var så sjukt störande så saknar jag min lilla vampyr wannabe till syster. Det gör jag. Då jag hade tankarna att limma ihop munnen för att jag skulle kunna få se filmerna i sin egna lilla tyst het. Är ju den personen som tycker om att sitta med någon när jag ska se på film.
Men tänk om jag får värsta panik gråten i halsen för att min lillasyster kommer att komma upp i tankarna hela tiden för det var ju trotts allt hennes favorit filmer! Eller ah, hon han ju bara se första och andra filmen. Men jag får göra ett försök och berätta för henne vid graven. Eller så var hon där och såg inspelningarna och var på premiären med sina små vingar på ryggen.
Jag ska börja gå upp en timme tidigare vad jag gör nu, för att kunna gå ut och gå en sväng. För tror jag skulle orka mycket mer i skolan om jag får gå en stund på morgonen för att rensa mina tankar kring mig så de inte förföljer mig så mycket i skolan som det gör nu. Hoppas det funkar nu bara. Skulle varit riktigt skönt om jag kunde hålla detta vadet och kunna gå varje morgon en stund för att få en liten egen stund för sig själv, och musik i hörlurarna för att kunna tänka extra mycket kanske?
Snart är det dax för att göra lite te, koka lite välling till lillebror, sätta på en film till mig och min lillebror. Kvällen kan nog bli lite underbar ändå.
Kära älskade du.
Även om vi bråkar, som vi gör dag in och dag ut. Så värmer det faktiskt mitt hjärta att du skrev igår om jag kunde sova över hos dig, att du hade ett täcke och kudde åt mig i din säng. Förstår att du kan vara rädd vissa nätter, men fortsätt så som du gör älskade du för jag kommer absolut inte tveka en sekund att backa ifrån dig. Du är en utav dom som har den viktigaste platsen i just mitt hjärta, även om jag inte visar det så mycket så offrar jag otroligt mycket för dig.
Varför? Jo, jag älskar dig så otroligt mycket! Utan dig så hade jag aldrig kunnat få så fina sms lite då och då utav dig. Fortsätt så och det är absolut inte pinsamt att vara rädd för något eller att det är svårt att somna utan någon bredvid sig varje natt..
Jag älskar dig lillebror Liam!
Du gör mig glad.
