Sitter och tittar hur fint jag gjort mitt rum själv med lite ljus, nybäddad säng, luktar såpa i rummet och jag ska bara sitta på mitt golv för att njuta av de fina rummet jag faktiskt har. Bytte gardiner igår till de fina nya Julgardinerna vi fick hem på posten här om dagen. Jag är så glad att de var lite brun ton i tyget, och det är min favorit färg.

   Sneglar över den fina Julkalendern, den där med Tomten på släden, alla nallar runt omkring och den ljusblåa bakgrunden. Imorgon börjar Julkalendern på Barnkanalen. 08.45 börjar den, åh! Jag blir så glad!

 

   Har även satt upp tavlorna på mig och min 14-åriga lillasyster som finns med på bild här lite längre ner i inlägget.

 

   Har magont så att de skriker om de. Lyckades få ner ett knäckebröd med keso och tomat i magen. Var tvungen att äta något för att försöka dämpa på illamåendet. Håller på med maten som vi ska äta idag till middag och den tar flera timmmar att göra, någon Skånsk kalops och potatis till. Så maten blir klar runt 18.00-19.00..

   Försöker att se glad ut medan jag har de onda i magen, känns som de är knivhugg i lungorna när jag andas också. Därför blev jag sängliggandes till halv ett och bara försökte lugna ner mig, alltså inte gripas av panik över lungorna. Har dock haft problem med lungorna innan då de gör så ont när jag andas, så är ju rätt van. Vet inte riktigt vad det är men det är alltid på höger lunga.

 

   Är jätte taggad inför julkalenderna som börjar nu på Lördag och då får man ju öppna den första luckan! WIIIIIE!!!! Längtar så mycket för har fått en choklad kalender utav mamma. En sån fin med tomteen i släden och ljusbruna nallar på en ljusblå/vit bakgrund. 24 luckor och den ska bli tom på Julafton.

   Vill så gärna ha en/två marsvins änglar som gör så jag inte känner mig ensam om nätterna, åh snälla låt önskan gå i uppfyllelse?

   Snart åker datorn genom mitt fönster. Har suttit och gjort glart gamla uppgifter på tre olika dokument. När jag ska börja spara för jag blivit klar med allt så går de inte att spara och datorn totalt krånglar med mig. Som sagt så har jag kort stubin och jag känner ilskan kommer snabbt inne i mig, och får ett stort utbrått. Det får mig att bli som ett monster och utan att tänka mig för så slår jag näven i skärmen i datorn. Mina prylar är inte så tåliga egentligen, men de har väl köpt de bästa för att jag inte ska kunna slå sönder det..? Vad ska jag göra nu?

   Jag går bakom några tjejer i min klass, hänger inte med vad de pratar om eller vad de ska. Har för många tankar inuti mitt huvud. Dom skämtar, och jag försöker tänka på annat än just de jag har i huvudet så jag inte gör bort mig när de frågar någon fråga till mig.

   -'Joline, vad tycker du? Eller vad säger du?

 Jag lyssnade inte alls utan låtsas att jag följer med i deras snack. Men jag får bara underliga blickar när jag sfreestyle de få töntiga svaren sohelshesa hela tiden. Nu önskar jag verkligen att jag hade ett litet djur hemma som jag kunde längta hem till för att gosa mig ner i fåtöljen som står placerad bredvidin byrån, två meter ifrån min säng. Jag har ingenting som jag längtar mig efter, för det finns ju ingenting. Eller jo, när jag blir gammal och dör då jag blir ung igen i himlen och får krama om min syster. Det här tänker jag på.

   Glömmer nästan av att tjejerna går och jag ställer mig upp från bordet och smyger mig efter. Jag vill ju inte se för ensam ut..?

   Jag är så fast klistrad i en bok. Precis som om jag vore det fina frimärket på ditt kyvert. Kan inte släppa boken, inte slita bort boken från min han, jag kan inte ens gå till skolan utan boken. Att hitta en bok som betyder så mycket som gör mig helt paff, kan en bok ens vara såhär bra? Trodde jag aldrig! En bra bok för mig är bara de böcker som är verklighetstrogna och att jag kan sätte mig in som huvudpersonens roll som den har i boken. Det kallar jag för bok!

   Snart är det dax att försöka släppa taget om boken för att få någon blund denna natten. Medan mamma sover med alla mina småsyskon, pappa sover i lasbilen för han jobbar, jag sover i mitt rum och min lillasyster sover i sin grav. Känns så tufft att alla är så utspridda vissa dagar.. Men vad ska man göra?

 

   Utanför mitt rum hörs det skrik, barn skrik från mina små syskon. Syskon kärleken, den sortens kärlek då de slår löst så att man gråter i två sekunder och jagar varandra. Det växer en panik inuti mig för jag orkar inte höra mer. En fördel att byta till mitt gamla rum igen. Mina syskon kan aldrig sluta heller, jag sitter i mitt rum försöker att göra mina läxor så gott det går. Även om de säger att jag inte gör mina studier så blir jag ledsen inombords för jag känpar så att jag blir svettig i hårbotten. Kan bli så ledsen och arg på en milisekund om någon lärare har skrivit fel på min närvaro i skolan så jag nästan kan riva sönder mitt rum och förstöra allt de fina jag sparat.. Jag försöker, det gör jag verkligen. Dock så är det inte alls så lätt som man trodde. Att försöka hålla sig lugn är inte det lättaste, eftersom jag är så känslig emot allt. Oftast så väljer jag att sitta själv vid ett bord på lektionerna då jag ska räkna matte för att jag få ska kunna koncentrera mig till 120% och då läraren kan se att jag jobbar istället för att sitta och prata med någon vän. Eller jag har inte så många i skolan egentligen. Känner mig inte alls lika trygg eller säker i denna skolan nu som jag gjorde i början. Hjälp?

   Jag blir galen, min mage bubblar utav att jag har så ont. Men jag vet inte vad jag ska säga direkt. Vill säga något, men ändå så inte alls. Mina tankar kring mina känslor, vet inte riktigt vad jag ska säga med dom för är så otrygg med det jag säger annars. Jag gråter ju så fort en lektion blir fem minuter frånvara när jag var inne på lektionen fem minuter innan allt startades på just den lektionen. Varför just jag? Ingen vet riktigt varför, men jag vill inte ens gå till skolan vissa dagar. De dagar jag är i skolan så blir jag snabbt illamående och vill bara kräkas..

 

 

 

Alarmet för mina p-piller går igång och jag orkar inte hålla på att ta dom mer, det är så jobbigt och jag mår riktigt illa när jag stoppar i mig den lilla tabletten i min käft.

   Jag försöker. Jag försöker verkligen, mer än vad människor tror om mig. Människorna runt om mig tror jag har glömt, eller att jag försöker glömma. Eller gör dem det? Jag vet faktiskt inte alls, jag vet ingenting. Eller jag vill inte veta någonting ska det vara. Vill vara hon som sitter och kan vara lugn och bara njuta utav livet. Men jag har en liten stressad klocka inne i mig som gör att jag sitter och känner mig utmattan för varje minut som går. För varje hjärtslag så tänker jag på min syster. Min lillasyster finns alltid i mina tankar..

   Hon tittar ner på mig utan att skämmas, hon ser mina misstag, hon ser varenda rörelse jag gör, hon ser varenda tår jag faller, hon ser min klumpighet som hon alltid har gjort i våra 14 år tillsammans här på jordens runda mark och hon ser min saknad efter henne. Jag undrar vad du tänkte med och vad du nu höll på med. Saknar du mig? Tänker du på mig? Eller vill du bara slippa mig? Jag vet, mina tankar är så konstiga och det ska dom faktiskt få vara om jag får bestämma helt själv. Eftersom det är mitt huvud och mina egna tankar som flödar runt som ett stort frågetecken.

   Jag önskar att jag kunde ha en sådan fin klocka som man kunde spola tillbaka tiden så att jag kunde förstå dig och bara fråga vad som tyngde ditt lilla hjärta. Lillasyster jag saknar dig så. Att gråta ut för dig i flera dagar till sömns är inte alltid så lätt som man tror. Den gången man vill prata med dig eller vara dig nära är att stå vid din grav. Se Guds händer hålla i din gravsten och det lilla fina fotot på dig som är inne i stenen. Det är bara hemskt. Du skulle ju få hålla mitt första barn och bara älska det, kommer du ihåg att vi pratade om det när vi var små? Jag gör det i alla fall..

 

   Har fått sova en natt hos min fina vän och en till vän som fick sova hos henne också. En fin kväll med mycket skratt gjorde mig lugn. Ungefär som att känna något nybakat bröd eller läsa den där boken som man tycker är extra bra! Jag har inte haft så underbart roligt på så länge känns det som. Ni fick mig att le. Tack!

   NI ÄR UNDERBARA!

   Läser en bok som jag inte kan slita mig ifrån just nu.. Kan någon ge mig intresse för att öppna ögonen till verkligheten och ifrån boken?

Och de gör mig lycklig!

   Runt 6 snåret så kom jag hem efter en lång dag i skolan +träffade ett par fina vänner som jag inte träffat på flera månader så hängde på dom när de skulle äta lite mat innan de skulle se den nya TWILIGHT filmen. Själv så tycker jag inte om Twilight så mycket eftersom det är bara för mycket. Allt är så konstigt och känner mig bara dum som lägger tid att titta på skiten. Men har sett alla andra filmerna förutom part 1 utav den sista filmen, sen blir det väl att jag och min mor sätter oss på någon bio salong för att titta på part 2. Får vara snäll mot min mor för hon gillar dom så. Själv så mår jag jätte dåligt för Twiligt var min systers favorit filmer, avgudade varenda scen, replik, miljö, rum, kläder, skådespelarna, och musiken. Hon älskade allt verkligen, men hon kunde inte slita sig ifrån att sitta och plugga in vart enda lilla ord de sa. Så irriterande, för hon kunde vart enda replik på både svenska och engelska. Skulle inte förvåna mig om hon verkligen kunde det på tyska heller, haha! Även om det var så sjukt störande så saknar jag min lilla vampyr wannabe till syster. Det gör jag. Då jag hade tankarna att limma ihop munnen för att jag skulle kunna få se filmerna i sin egna lilla tyst het. Är ju den personen som tycker om att sitta med någon när jag ska se på film.

   Men tänk om jag får värsta panik gråten i halsen för att min lillasyster kommer att komma upp i tankarna hela tiden för det var ju trotts allt hennes favorit filmer! Eller ah, hon han ju bara se första och andra filmen. Men jag får göra ett försök och berätta för henne vid graven. Eller så var hon där och såg inspelningarna och var på premiären med sina små vingar på ryggen.

 

   Jag ska börja gå upp en timme tidigare vad jag gör nu, för att kunna gå ut och gå en sväng. För tror jag skulle orka mycket mer i skolan om jag får gå en stund på morgonen för att rensa mina tankar kring mig så de inte förföljer mig så mycket i skolan som det gör nu. Hoppas det funkar nu bara. Skulle varit riktigt skönt om jag kunde hålla detta vadet och kunna gå varje morgon en stund för att få en liten egen stund för sig själv, och musik i hörlurarna för att kunna tänka extra mycket kanske?

   Snart är det dax för att göra lite te, koka lite välling till lillebror, sätta på en film till mig och min lillebror. Kvällen kan nog bli lite underbar ändå. 

Gråter för barn.. Gråter för syskon.. Gråter för föräldrar.. Gråter för kusiner.. Gråter för mor och farföräldrar..
Jag gråter helt enkelt för dom som har mist någon som de älskar.

   Jag är jätte glad, eller mer ÖVERLYCKLIG! Jag läser en blogg som jag inte kan slita ifrån en sekund. Läser dennes inlägg flera gånger om dagen. Frågade henne en fråga angående hett skal som var jätte fint, alltså vart kommer det ifrån? Och hon skicka sitt svar till både min mail och till min blogg! Kunde min morgon blivit bättre?

 

   Här om dagen fick jag en dröm, inte en sån trevlig dröm. Allstå en mardröm. Den var så otäck, jag kunde tydligen inte ligga still och jag gnydde jätte länge på natten. När jag vakan ville jag inte ens tänka på den eller prata om den. Jag ville bara glömma den. Men det går inte! Min lillasyster var med i den och jag kan inte glömma en sån dröm då.. 

   I min dröm -Jag har en ätstörning, och är absolut inte nöjd med min kropp. Är fixerad hur min kropp ser ut och jag kunde ligga och gråta för den. Min familj och jag hade köpt tillbaka vårt gamla hus i Kode, en liten bit ovanför Kungälv. Varför? Det vet jag inte, kanske beror på saknaden? Jag hör knackningar på vår dörr, på undervåningen. I mitt stillestånd står jag framför min spegel, tänker taskiga saker om mig. Står i mjukis byxorna och en stor tjocktröja, har på mina idrott skor för är redo att gå ut och gå med en hund som vi köpt. Men om jag inte skämt hunden som skällde vid dörren skulle jag aldrig öppnat. När jag står vid dörren, redo men rädd så tar tjat hårt runt dörrhandtaget och öppnar dörren försiktigt medans jag håller tag i min hund. Utanför står en brunhårig flicka, lite längre än mig, stora fina ögon, den nästla näsa är alldeles röd och hennes kinder är rosen röda. Jag tappar taget om hunden. Det är inte sant! 

   Flickan -Hej Joline. Har du saknat mig?

   Jag -Saknat? Saknat, jag har trott att du varit död..!

   Flickan -Förlåt för att jag försvann så, men.. Hon börjar titta på mig från topp och ner till mina tår, mina kläder hänger som en säck på min lilla tunna kropp. 

   Jag -Varför tittar du på mig så? Kom in, du fryser ju. Du kan få dela säng med mig så som vi gjorde när vi var små och.. Och.. Och.. Jag kan inte fatta att du är här..

   Flickan -Klart att jag vill. Men vad har hänt med din kropp, äter du inte? Vad äter du?

   Jag blir arg och säger -Vad jag stoppar i mig har ingen med att göra, kom in nu, snälla?

 

  I min dröm har alla i min familj kommit in i något slags problem. Jag med ätstörningar, mamma har gått in i väggen. Lillebror 12 år stannar hemma från skolan för hans sorg har blivit förstor för att han ska orka någonting. Lillasyster 9 år blir mobbad för hon har en död syster. Lillebror 2 år sitter bara och är tyst hela tiden. Pappa har kommit in i ett missbruk. 

   Alla i familjen blir chockade, pappa vet inte hur han ska hantera det och går därför ut ur huset och bara sitter på gräsmattan. Efter en stund kommer han in igen och bara skäller på allt och alla.. Det blir allt tyst och vi tittar på varandra länge. Min lillasyster går ut genom dörren med mig i handen och jag har lillebror 2 år på armen. Jag visste inte ens vad hon höll på med. Men jag lyckades att komma tillbaka till familjen och uteslutade att jag låtsas att hon är död, hon finns inte, hon är DÖD! Jag över i en sorg för min syster och jag kommer fortfarande ha det så..

 

   Efter detta så minns jag inte så mycket mer för jag blev väckt.. Och till min släkt soförsöka veta allt om mig så är detta EN DRÖM, detta har aldrig hänt och jag drömde dettnerför någon dag sedan..

   Har inte stressat så mycket på morgonen så som jag brukar göra. Har hunnit med nästan allt innan jag ska gå mot bussen. Allt förutom frukosten.. Kan verken äta på morgonen eller vakna och gå upp ur sängen då klockan ringer. Har varit lugn än så länge. Ska borsta tänderna snart innan jag går men har sån huvudvärk kvar sen igår. Fast var yr samtidigt och fick dricka vatten i omgångar. Hoppas att jag inte behöver dricka vatten eller att jag blir yr. Orkar inte med en likadan dag som jag hade igår.

Snart river jag sönder min stylist läxa..

   Jag känner idag att jag inte allpågått på topp de senaste veckorna. Som sagt jag känner mig helt hängig, arg, frustrerad och.. Helt enkelt, JAG MÅR INTE BRA!! Inuti mig så känns de som de kommer explodera när som helst och allt som cirkulerar inne i mitt huvud just nu känns oerhört veligt, vet inte riktigt var jag ska ta vägen men vet att jag kommer få ett slut på detta någon dag. 

 

   Jag ligger i sängen, tänker lite. Tänker lite på allt möjligt om jag ska vara allvarlig. Mest över min framtid och kropp. Mina drömfångare får mig att tänka bort lite mer på saker. Har tre stycken drömfångare som väntar på att få bli uppsatta någonstans i rummet..

   Tänker mycket på när jag kommer att flytta hemifrån.. En mysig tvåa kanske lite nära stan, en mysig inredning, bo själv, ha en vän som sover hos mig lite då och då, ett hem som alla kaiskänka sig hemma och något djur som kan hålla mig sällskap. Hund är största önskan, en Jack Russel Terrier skulle varit jätte mysigt. Men äskar marsvin och då kommer jag nog köpa marsvin först!

 

   Jag är oftast arg och vet inte varför.. Ibland vill jag bara träna i flera timmar när skolan har lektion på sportlife en gång i veckan.. Varför vet jag inte, tror de kan bero på att få ut ilskan inom mig.?

  Även om vi bråkar, som vi gör dag in och dag ut. Så värmer det faktiskt mitt hjärta att du skrev igår om jag kunde sova över hos dig, att du hade ett täcke och kudde åt mig i din säng. Förstår att du kan vara rädd vissa nätter, men fortsätt så som du gör älskade du för jag kommer absolut inte tveka en sekund att backa ifrån dig. Du är en utav dom som har den viktigaste platsen i just mitt hjärta, även om jag inte visar det så mycket så offrar jag otroligt mycket för dig.

  Varför? Jo, jag älskar dig så otroligt mycket! Utan dig så hade jag aldrig kunnat få så fina sms lite då och då utav dig. Fortsätt så och det är absolut inte pinsamt att vara rädd för något eller att det är svårt att somna utan någon bredvid sig varje natt..

 

Snart ska man göra en stor och vågad förändring med sitt hår. Ska införskaffa mig dreadlocks. Dessa dreadlocks har jag velat ha ett ganska bra tag nu, och inom en kort tid så har jag det i handen. Det blir alltså en ny Joline, igen? Mina föräldrar vet ingenting, så de kommer troligen få en stor chock när dem ser mitt nya hår eller så kommer de troligen få reda på det just här! Hehe, förlåt mamma och pappa för jag inte sagt något. Men jag vill göra en ny förändrig, och JA det är inte några riktiga dreadlocks. Det är sådana roliga som man kan fläta i och ur när man vill, annaras hade jag aldrig vågat göra de på riktigt.

Min otur var att jag redan har köpt hår innan jag färgade det. Vilket var jätte dumt kom jag på efteråt när jag hade färgat klart de. Fick alltså lite panik inombords! Tänk om inte håret passar löshåret till dreadlocksen? Tänk om allt blir fel? Tänk om jag måste åka oc byta håret? Tänk om jag måste färga mitt hår lite ljusare? Vad ska jag göra!? Håret ligger alltså i mitt skåp i skolan, MEN jag kunde inte stämma av med det när jag inte har håret hemma. Så fick åka lite tidigare till skolan för att kolla om de passa. OOOOHJESUS CHRIST! Mitt hår var en liten nyans mörkare, men det ska faktiskt kunna gå. Jag är lyckligare nu..

 

Och grattis Obama för du får stanna kvar fyra år till, blev faktiskt glad när jag fick veta att du blev vald. Höll tummarna på dig, så vann du!!!

Jag har små skit saker som jag älskar speciellt med de alla olika årstiderna! Dock så kanske de är ointressant, but i LIKE IT !

 

1. Doften utav hösten - Höten har en speciell doft, ni kanske har märkt det? Men luften blir friskare, och man känner doften utav blöt och fuktig Den blir helt ren utav något slag. Doften gör mig lycklig helt enkelt!
2. Höstens alla färger - Då vörmen sakta smyger sig iväg från vårt land och den kalla vinden stormar fram så blir det exakt likadant med trädens löv. Kronans alla löv klär av trädet så de står naket under vinter tid. De gröna fina löven förvandlas till svakt röd/gula färger. Sorligt att löven måste säga adjö från vår sommar.
3. Rosa/röda kinder - Kinderna blir så otroligt kalla och får en fin färg som lägger sig som en tät dimma över våra kinder. Speciellt barn kinderna, man kan inte låta bli att pussa på dom för de blir så gosiga!
4. Små snoriga barn - Barnen som man alltid får gå runt för att snyta, även om det är jobbigt så spelar det inte sån stor roll för de är så vackra ändå hur de än nu ser ut!
5. Mössor, vantar, raggstrumpor och halsdukar - Samma där, de fina färgerna. De sjukt snygga och härliga färgerna som passar lövens magi!
6. Vattenpölarna längst gatorna - De som är så irriterande är väl pölarna som ligger längst gatorna! Men jag kan inte låta bli att älska dom, de hör ju till hösten..
7. Att se fåglarna flyga mot de lite varmare lander - Jag vill också kunna flyga upp. I det blå, den känslan då man sitter i ett plan och se allt bli så smått. Bilar, hus, träd, människor syns knappt och man kan kännas sig fri. Vem vill inte vara en fågel för en dag..?
8. När Kent låter som bäst - I försig så låter Gent alltid bra men när man sitter på bussen, kollar ut genom rutan för att se naturen och hör Joakim Bergs röst, då är livet helt perfekt. Då njuter jag extra mycket gör jag får se så mycket och höra på en romans röst som ger mig små rysningar över hela kroppen. Då mår jag bra för stunden!