Jag försöker. Jag försöker verkligen, mer än vad människor tror om mig. Människorna runt om mig tror jag har glömt, eller att jag försöker glömma. Eller gör dem det? Jag vet faktiskt inte alls, jag vet ingenting. Eller jag vill inte veta någonting ska det vara. Vill vara hon som sitter och kan vara lugn och bara njuta utav livet. Men jag har en liten stressad klocka inne i mig som gör att jag sitter och känner mig utmattan för varje minut som går. För varje hjärtslag så tänker jag på min syster. Min lillasyster finns alltid i mina tankar..

   Hon tittar ner på mig utan att skämmas, hon ser mina misstag, hon ser varenda rörelse jag gör, hon ser varenda tår jag faller, hon ser min klumpighet som hon alltid har gjort i våra 14 år tillsammans här på jordens runda mark och hon ser min saknad efter henne. Jag undrar vad du tänkte med och vad du nu höll på med. Saknar du mig? Tänker du på mig? Eller vill du bara slippa mig? Jag vet, mina tankar är så konstiga och det ska dom faktiskt få vara om jag får bestämma helt själv. Eftersom det är mitt huvud och mina egna tankar som flödar runt som ett stort frågetecken.

   Jag önskar att jag kunde ha en sådan fin klocka som man kunde spola tillbaka tiden så att jag kunde förstå dig och bara fråga vad som tyngde ditt lilla hjärta. Lillasyster jag saknar dig så. Att gråta ut för dig i flera dagar till sömns är inte alltid så lätt som man tror. Den gången man vill prata med dig eller vara dig nära är att stå vid din grav. Se Guds händer hålla i din gravsten och det lilla fina fotot på dig som är inne i stenen. Det är bara hemskt. Du skulle ju få hålla mitt första barn och bara älska det, kommer du ihåg att vi pratade om det när vi var små? Jag gör det i alla fall..

 

   Har fått sova en natt hos min fina vän och en till vän som fick sova hos henne också. En fin kväll med mycket skratt gjorde mig lugn. Ungefär som att känna något nybakat bröd eller läsa den där boken som man tycker är extra bra! Jag har inte haft så underbart roligt på så länge känns det som. Ni fick mig att le. Tack!

   NI ÄR UNDERBARA!