Jag går bakom några tjejer i min klass, hänger inte med vad de pratar om eller vad de ska. Har för många tankar inuti mitt huvud. Dom skämtar, och jag försöker tänka på annat än just de jag har i huvudet så jag inte gör bort mig när de frågar någon fråga till mig.

   -'Joline, vad tycker du? Eller vad säger du?

 Jag lyssnade inte alls utan låtsas att jag följer med i deras snack. Men jag får bara underliga blickar när jag sfreestyle de få töntiga svaren sohelshesa hela tiden. Nu önskar jag verkligen att jag hade ett litet djur hemma som jag kunde längta hem till för att gosa mig ner i fåtöljen som står placerad bredvidin byrån, två meter ifrån min säng. Jag har ingenting som jag längtar mig efter, för det finns ju ingenting. Eller jo, när jag blir gammal och dör då jag blir ung igen i himlen och får krama om min syster. Det här tänker jag på.

   Glömmer nästan av att tjejerna går och jag ställer mig upp från bordet och smyger mig efter. Jag vill ju inte se för ensam ut..?