Jag har inte fått en endaste blund inatt. Tankarna har surrat fram och tillbaka inuti mitt huvud. Frågor om min syster går runt i mitt huvud hela tiden. Men jag vet att jag aldrig kommer att få ett ärligt svar. Vilket kan knäcka mig..

Så som inatt. När jag kom hem runt två -halv tre så la jag mig i sängen och sen fick jag en panik attack utav tårar. Och jag kunde inte sluta. När jag väl börjar gråta över något som betyder för mig så kan jag inte sluta gråta, får någon krampaktigt känsla i magen, rullade runt i hela sängen och skrek allt vad jag kunde i en kudde. Nu är ögonen röda och uttorkade utav mina tankar och alla tårar som rullat ner från min kind.

Jag är besviken på så mycket. Men vet nu exakt vart jag har personer. Vart jag vill ha dom.. Vill inte ha en bästa vän, inte ha någon så speciellt nära mig eller låta någon komma på mina svaga punkter igen. Bättre att dela med sig utav filmen istället för att berätta för de som en dag kommer sticka kniven i ryggen på mig.

John Blund glömde mig. Hade han ingen ork att ta svängarna förbi mig..?
Eller är jag bara frustrerad för allt det jag får upp i huvudet.

Nu har jag legat sisådär 12 timmar i sängen och varit klar vaken. Jag orkar inte, vill kunna sova och inte vara