Sitter vid datorn i soffan. TV;n står på kanal 3 och de visar Michael Jackson. En massa dokumentärer och filmen de gjorde efter hans död. Imorgon, den 25;e Juni så har vår KING OF POP varit död i tre hela år.
När jag tänker på det så kommer tankarna upp. Min lillasyster har snart varit död i ett helt år. Ett helt år.. Känns som det varit längre. Känns som jag fått kämpa utan min lillasyster i 10 år minst. Åren går snabbt, ett år går snabbt och ett liv avslutas rätt snabbt..
Min syster och jag stod varandra nära. Vi var bästa vänner. Hon var den personen som höll hemligheterna tyst för sig själv, de hemligheterna jag berättade. 14 år..

Kära 14 åriga lillasyster.
Älskar du mig?
Tänker du på mig?
Saknar du mig?

När jag kollar runt på Internet inom insperation så skriver en kille till mig. För han hade en sån fin gammal stege som sängbord. Efter jag hade kommenterat killens bild så slänger han iväg ett meddelande på Facebook.
Tillslut kommer han in på mitt efternamn. Efraimsson. Han skrev att han känner igen det. Tillslut börjar jag fråga lite frågor då. Men tillsist vågar jag skriva min lillasysters namn. Min lillasysters namn.. Och han kände igen hennes namn mer och berättade att han befann sig på fordonet. Fordonet som åkt över min lillasysters kropp.

Vad ska jag göra nu? Skratta eller gråta..?