Vem är jag egentligen ?
Har fyra syskon, var av att jag är äldst. Men tre utav mina småsyskon är vid liv. Åldrarna mellan 2-17.
Ibland känner jag mig gammal i kroppen, men samtidigt väldigt liten. Jag känner mig rätt ensam, vet inte varför.
Jag tycker om att få varma och långa kramar utav de jag tycker om.
Jag är rädd för att bli bortglömd eller bli kvar lämnad.
Hjärtat som jag har innuti mig är rätt ömtåligt, så det händer väldigt ofta att ögonen samlas av tårar som sedan rullar nerför mina rosenröda kinder.
Mitt liv är lite upp och ner, går som en karusell. Ibland kan svängarna jag får vara roliga och härliga. Men samtidigt så kan de vara tuffa och läskiga.
Min bästa vän förlorade jag 2 Maj 2010, min morfar, 57 år.
Min andra bästa vän förlorade jag 9 Oktober 2011, min lillasyster, 14 år.
Jag är en snäll person, kanske för snäll. Hjälper oftast andra mer än mig själv, för jag gillar inte att se andra lida. Som person lyssnar jag på andra och kan ibland glömma bort mig själv.
När jag håller i en kamera blir det som om jag får hålla ett nytt liv. Kan nästan inte sluta fotografera när jag väl håller i en kamera.
Min mor blev sjuk år 2010, blev inlaggd på sjukhus och jag fick ett stort ansvar. Ta hand om min nyfödda lillebror.
Jag försöker stå på benen varje dag, men jag är inte en stark person som folk säger till mig. Jag försöker vara stark så gott som det går.
Jättefint skrivet Joline! Du är en underbar och rolig tjej som har blivit lite vuxen lite väl fort!
Livet är en bergbana upp och ner. Det finns glada stunder och svåra smärtsamma stunder! Tyvärr så har detta tråkiga hänt! Jag vet inte vad man kan säga. Ta en dag i taget! ♥ Kram!
Din verklighet är din och den kan ingen ta ifrån dig.
Kärlek, närhet, ömhet och en stor dos vänlighet är vad vi alla behöver. Vi finns för varann i vått och torrt. Bara vi!
Älskar dig!
Du har redan varit med om alldeles för svåra saker.
Fortsätt med ditt fotograferande tror att du kan må bättre av det, som lite terapi kanske. och så blir det så fina kort som andra kan glädjas åt.
Detta inlägg rörde mig.
Det är skrivet från hjärtat och det märks.
Du är nog betydligt starkare än du tror och du verkar vara en otroligt varmhjärtad person och vän.
Ta hand om dig.
Janne