Skolan.

Vad ska jag börja? Min skola är väldigt liten, men den duger tycker jag. Änså länge stör jag mig inte på skolans byggnad eller hur den ser ut överhuvudtaget. Men just nu så vet jag inte direkt vad jag tycker och tänker. Klassen verkar väl rätt okej trotts allt, även om jag tycker den är tråkig så kan den bli sjukt högljud på lektionerna och det stör jag mig på rätt mycket. Eftersom jag vill ta tag i skolan på allvar denna gången, så har jag märkt redan idag att jag vill ha det tyst för jag kan inte koncentrera mig på det jag ska göra. Visserligen så har jag sagt till dom, men kommer nog bli jobbigt i slutändan..
Men jag försöker verkligen denna gången och jag hoppas att jag inte bryter löftet, eftersom detta gäller om mig och mitt liv. Inte för att jag vet om detta är en rätt linje för just mig så får jag väl vänja mig vid den och skita i alla andra. Eller? Änså länge har jag fortfarande ont i magen för att gå till skolan eftersom jag vet inte när/om det kommer kommentarer mot mig som jag tycker är jobbiga. Visst kommer jag säga emot, men kommer nog vara svag om orden är för hårda..
 
Min mor håller fortfarande på med att skicka lite kontakter till mig som jag kan prata med om jag vill dela tankarna som också förlorat någon nära. Men jag vet inte ritkigt. Vet inte vad jag ska skriva, vad jag ska säga, vad jag ska tänka eller hur jag ska behärska mig.. Tycker det är svårare att skriva via en dator eller telefon hur jag ska beskriva mina känslor. Men tycker det är jätte lätt att stå och prata mellan 'fyra ögon'. Vet ju dock att min mor vill att jag ska dela mina tankar till någon som ungefär är i min ålder.. Men vill ju dela med någon som förlorat någon inom familjen ungefär likadant så som min syster. Inte någon som förlorade en vän.
Vad ska man göra..?
 
Just nu känner jag att skriva några rader i min 'dagbok' som jag köpte i Ungern. Skriver lite mer privata saker i den som inte kommer ut här. Men får se om jag delar med mig.., om jag nu vågar.


Jag hoppas att du vet att jag finns för dig Joline, du kan ringa, smsa när som helst! Jag lovar att finnas för dig 24/7.

2012-08-28 // 10:14:07
» eva

Hej Joline, jag tror att det är bra att man kan hitta någon att lita på som man kan prata med, det är kanske inte så viktigt att man upplevt samma sak , det viktigaste är att få förtroende för någon. Det är bra att du inte har problem att prata mellan fyra ögon för det tror jag mest på, har också mycket egen erfarenhet.
Kram och var rädd om dig

2012-08-29 // 10:01:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback