En gång tidigare så hade jag problem med sömnen. Den veckan hade John Blund inte ens tänk på mig. Den veckan min syster dog, efter det så var sömnen som en bortkastad tid. För varför skulle jag sova när tankarna kom i vägen och aldrig slutar? Sammanlagt hade jag väl sovit 2-3 timmar den veckan. Tills jag fick två sömntabletter utav mina kusiner. Man skulle ta två stycken om man nu ville sova hela natten lång. Självklart så ville jag kunna sova hela natten. Men jag sov nästan mer än ett dygn efter dessa sömnmedel. När min far äntligen fick upp mig ur sängen så kände jag mig alldeles yr, och att någon form av kräkning var på väg. Att gå rakt var den svåraste matchen, det såg ut som om jag hade haft roligt en hel natt lång med alkoholen i min högra hand. Jag vaknar flera gånger varje natt just nu. Måste kolla vad klockan är, titta om alla andas, gå på toa och sedan blir jag liggandes i sängen. Tar in alla ljud, försöker somna om även om det tar sin långa tid, någonting inom mig krampar (antingen lungan eller så är jag rädd för att det är mitt brustna hjärta, sitter nämligen i höger sidan..) +att jag måste ligga och krama täcket hårt.